igår var jag inte på topp humör, det gäller även idag. men på lunchen idag så fick jag ett samtal jag har väntat sen igår kväll. jag vet inte om det hjälpt mig ett skit. under hela samtalet så ville jag bara lägga på och dra ifrån skolan men tvingade mig själv till att försöka lyssna på vad han hade att säga. men saken är den att när jag väl kunde lägga på så grät jag, och inte så lite heller. eller först stod jag och prata med jennifer en stund sen gick jag in i matsalen igen för att avsluta min lunch sen gick jag in på måleri med lillen, lillebroor och karlsson typ tio minuter sen påväg tillbaka till min skola så rann tårarna i stora floder. när jag kom in i verkstaden så tvingade jag mig till att skärpa mig. men sen ringde telefon igen och då forsade tårarna på nytt. ikväll är det träning, jag har tappat lusten totalt. och han tror det är bra nu...