Jag drabbas snart av panik.

Dagarna går så sjukt jävla sakta trots det att jag sover bort halva dagen då det inte finns nå vettigare att göra. Jag har snart gått upp alla dom kilona jag nyligen gick ner. Varje dag tänker jag att jag ska ut och springa men så långt tar jag mig aldrig innan natten är här och man ska göra ett försök till att sova. Snön rasar från taket så man tror att jorden är påväg att gå under, huset trycks ihop en meter för varje smäll och skakar i flera sekunder efteråt, skulle varit intressant att se utslaget på richterskalan när det rasar. menmen det gäller vell att tänka positivt, våren är här och sommaren kommer så småningom, fast i det positiva så finns något negativt, i sommar har jag varit utan jobb i ett år, till nästa jul blir jag av med mitt bidrag, gud så passande att det blir just till jul och allt..

Idag ska jag på bandy med pappa och johan, äntligen lite glädje i livet.