Såhär ligger det till.. jag har länge fått höra att jag måste tuffa till mig, säga vad jag tycker och känner och våga stå för det, och inte göra som jag gjort än så länge, vikit mig utan att ens prata om saken. Jag är expert på att stänga inne mina känslor och bara hålla käften och acceptera att det är som det är. Jag är även expert på att bara låtsas som ingenting och fortsätta som om ingenting har hänt, när något väl händer.

Jag måste göra en par justeringar på mitt liv, om det här ska funka och om jag ska orka haka på allt som händer. Jag börjar ju trots allt bli vuxen nu och livet springer ifrån mig. Det är egentligen ganska mycket jag måste förändra, men allt på en och samma gång går ju inte direkt..

Jag har till exempel slutat dricka lika mycket som förrut, eller aa för tillfället dricker jag inte över huvudtaget (nejdå jag är inte gravid;)), vi får se om jag börjar dricka igen till sommaren eller om jag fortsätter hålla upp med det. I vilket fall som helst så när jag börjar dricka igen kommer det inte alls va i samma mängder. Om jag ska vara ärlig så saknar jag faktiskt inte ens allt detta eviga festande utan tycker faktiskt det är ganska skönt som det är just nu. Inte massa bortkastade pengar eller nånting :) Detta förbjuder ju inte er läsare från att bjuda mig på fest nångång, jag kan ha kul utan strul :)

Jag har som nästa mål just de jag skrev i början, tuffa till mig och våga säga vad jag tycker och känner. Det är dags att kliva ur bubblan jag så länge varit "skyddad" inuti. För tro det eller ej, även min stubin kan ta slut och jag tål faktiskt inte att ta all skit från höger och vänster även om det så verkar.

Jag måste lära mig att formulera saker på rätt vis, jag har redan en lärare och snabblärd som jag är så hoppas jag att formuleringskursen inte blir allt för lång. Detta är för att inte bli misstolkad som jag allt för ofta blir i dagens samhälle.

Jag måste ta tag i det här med att vända dygnen till rätta, jag menar, att skriva ett blogginlägg klockan 03.14 en tisdagnatt i helt nyktert tillstånd kanske inte är det mest normala, ännu mindre normalt när jag överväger att låta bli att sova inatt då de känns som bortkastad tid.

Jag måste ta tag i mitt liv i allmänhet, skaffa ett vettigt jobb (förhoppningsvis blir det klart på måndag), flytta hemifrån, köpa bil och vovve och börja inse att jag faktiskt inte längre är femton år..

Jag måste börja fundera över mina val i livet, vart vill jag komma och vem/vilka som är äkta vänner. Jag har många gånger fått höra att man inte ska stanna kvar i något som suger mer energi än vad det ger, och ja, helt ärligt talat med handen på hjärtat, Du suger ur mig mer energi än vad du ger.

Jag måste ta tag i det här med träning och kost, jag har testat några olika dieter och jodå dom funkar, men jag har inte tålamod. Jag vill äta det jag tycker är gott. Pizzasallad och korv är inte gott om man äter det till frukost, lunch och middag i flera månader. De var gott första tiden, nu känns de så fruktansvärt tråkigt så jag har gått ifrån det. Jag menar, JAG har till och med TRÖTTNAT på OLIVER!! Jag får börja träna på ett helt annat vis nu än vad jag har fått göra på ett år (shit, helt sjukt..ett helt jävla år!!), detta ska förhoppningsvis leda till att jag tar tag i det där med att köpa ett gymkort som jag så länge pratat om. Eller om jag kanske ska köpa ett kombinationskort på badhuset när det är färdigrenoverat så man kan variera sin träning lite mer.

Ut med det gamla och in med det nya, är det inte så man brukar säga...? Jag gör plats för ett nytt liv nu i vilket fall som helst.

Nej förändringar ska ske, frågan är bara hur lång tid jag behöver..