De känns som livet springer ifrån mig och jag inte riktigt hänger med. Eller är det jag som springer iväg och lämnar livet bakom när jag lägger all fokus på utbildningen?

Jag antar att det återigen visas vilka som är dom sanna vännerna och vilka de är som bara låtsas finnas där för en. Dom sanna vännerna är dom som stannar kvar trots att man gör lite omprioteringar, dom falska är dom som kilar för att man inte riktigt har tid att ses på samma vis som förut. Jag är dock rädd att det är detta som kallas vuxen, men man lär sig vell kanske som med så mycket annat. Man skulle nästan kunna säga att på 7 dagar så är det en dag som jag inte har nå annat än utbildning planerat (om jag inte måste plugga). Jag hoppas att det blir annat i framtiden, vilket jag också tror.

Jag tänker och gnager på hjärnan, ska detta bli sista året som domare? Som de känns nu så är det mer eller mindre enbart pengarna som lockar. Det är alldeles för mkt på och bredvid fotbollsplanen som suger energi. Vi får vell se vart detta slutar.. 

Och du..jag älskar dig, även om jag kanske inte är så bra på att visa det..