26 oktober 1931 - 23 September 2012.. 80 år gammal blev du min älskade Morfar... Jag älskar dig och saknar dig som fan :'(

 

Ångrar att jag inte åkte hem den där gången i somras när mamma ringde och sa att ni var hemma hos oss.. Men jag var 80 mil ifrån dig då, det var inte så enkelt att bara åka hem.. Jag var till dig och Mormor tidigare under sommaren, men önskar så mycket att jag hade fått träffa dig igen. Precis som jag ångrar att jag inte åkte till dig den 22 september när jag fick veta att du åkt på en hjärtinfarkt, en mycket allvarlig sådan... Istället låg jag i min säng och bara stirrade medan tårarna forsade.

 

Jag vet att man inte ska tänka att jag borde träffat dig oftare, men det är svårt, det är omöjligt. Det svider och hugger i hjärtat Morfar, jag vill att du kommer tillbaka igen så vi kan åka ut och fiska, bara du och jag. Mitt fiskespö kommer numer att ha en helt annan betydelse för mig, det var ditt Morfar. Det var det du alltid använde när du fiskade, jag kommer att ta hand om det så väl, det lovar jag dig. Jag kommer att tänka på allt du sa varje gång jag fiskar, jag kommer att tänka på hur du och Börje tog ut mig och mina bröder på en klippa i Nynäshamn när jag var liten för att vi skulle fiska tillsammans. Jag fick din verktygslåda med dina verktyg förra sommaren, jag kommer inte kunna lyfta ett verktyg ur den lådan utan att minnas tillbaka. Morfar KOM HEM vi saknar dig! Alla gånger jag kommer att bowla i framtiden kommer jag göra det för dig min Morfar. Du var så stolt över mig då första gången du tog mig till en bowlinghall och jag gjorde strike på första försöket.

 

Jag fick veta lite om din begravning idag, du skulle varit så stolt över hur din kista kommer att se ut och att din begravning kommer att gå i grönt och vitt, precis som Hammarbys färger. Du var en äkta Hammarbyare, jag retade dig alltid när SAIK vann över Hammarby, precis som du retade mig när Hammarby hade turen att få vinna.

 

Vila i frid, Kurt Valfrid Andersson. Vi ses i Nangijala Morfar<3